Mazurka är en pulserande, rytmisk och ofta stolt dans i tretakt med ursprung i Polen. Trots sin folkliga bakgrund blev den under 1800-talet populär i hela Europa, inte minst i Sverige där den fortfarande lever kvar i folkdans och gammeldans. Dess säregna rytmik med betoning på andra eller tredje taktslaget skiljer den från andra danser i tretakt och har inspirerat både klassiska tonsättare som Frédéric Chopin och dansband på svenska landsbygden.
Mazurka har sitt ursprung i det polska landskapet
Mazurkan uppstod bland bönder i Mazowsze-regionen i centrala Polen under 1500-talet. Själva namnet ”mazurka” kommer från ”Mazur”, benämningen på människor från Mazowsze. Ursprungligen var det en livlig dans i par, ofta dansad i cirkel med stamping och klapprytmer. Den spreds till städerna under 1600-talet och förfinades där till en mer elegant dans, men behöll sin lantliga karaktär.
I Polen finns tre varianter av mazurka:
- Mazur – den mest livfulla och snabbaste formen.
- Kujawiak – långsammare och mer lyrisk.
- Oberek – mycket snabb och akrobatisk.
Chopin lyfte mazurkan till konstmusikens finrum
Frédéric Chopin (1810–1849), som själv var född i Polen, gjorde mazurkan känd över hela Europa genom att komponera över 50 mazurkor för piano. Han förvandlade den från en enkel bondedans till en konstnärlig form, ofta med komplex rytmik och känslosam harmoni. Hans mazurkor är inte dansanta i traditionell mening men genomsyras av den typiska karaktären – ornamenterade melodier, oregelbunden betoning och ett ständigt växlande uttryck.
Mazurka i Sverige – en del av gammeldansen
I Sverige blev mazurkan känd via kontinenten under 1800-talets första hälft. Den togs snabbt upp av spelmän och blev en självklar del av den svenska folkmusiktraditionen och senare gammeldansen. Här fick den ofta ett lite långsammare tempo och ett svenskt uttryck, men bevarade sin karakteristiska rytmiska dragning.
Mazurkan dansas i par med mycket svikt och små hopp. Den typiska känslan är lite studsande och ”knixig”, ofta med sväng i höfterna och rytmiska variationer som ger den en glad men också lite kärv och robust karaktär. Mazurkan dansas ofta på dansbanor, vid folkfester och i folkdanslag.
Rytmen som dansar baklänges
Mazurkan är en dans i 3/4-takt, precis som valsen, men den stora skillnaden ligger i betoningen. Där valsen lyfter på ettan, betonar mazurkan ofta tvåan eller trean, vilket ger en fördröjd och studsande känsla. Ett typiskt rytmiskt mönster ser ut så här:
| 1 – 2 – 3 | 1 – 2 – 3 |
Men dansaren lägger vikten på tvåan, ibland även trean, vilket ger en ”bakvänd” rytmisk känsla.
Instrument och spelstil
Mazurkor i svensk folkmusik spelas ofta på fiol, durspel, nyckelharpa eller dragspel. Spelstilen är ofta kraftfull med tydlig rytmisk markering och ornamenterade melodier. Mazurkor kan vara både dur- och mollbetonade, och känslan växlar mellan sprittande glädje och vemodig eftertänksamhet.
Internationell spridning och betydelse
Mazurkan spreds under 1800-talet till stora delar av Europa och till USA med emigranter. Den blev populär i bal- och salongskretsar i Paris, Wien och Berlin, och inspirerade även kompositörer som Tchaikovsky, Szymanowski och Bartók. I baletten användes mazurkan ofta i stora finalscener, som till exempel i Tchaikovskys Törnrosa.
Kuriosa och intressant fakta om Mazurka
- I Ryssland var mazurkan under tsartiden en självklar del av aristokratiska baler. Att dansa en mazurka korrekt ansågs som ett tecken på god uppfostran.
- Chopins mazurkor skrevs aldrig för att dansas – de är snarare poetiska minnen av dansen från hemlandet i exilens Paris.
- Den svenska mazurkan finns dokumenterad från 1840-talet och förekommer ofta i spelmansböcker från Dalarna, Hälsingland och Jämtland.
- Mazurkan är den enda av gammeldanserna som kan spelas i både 3/4- och 6/8-takt, beroende på regional stil och tradition.
Mazurkan är alltså mycket mer än en enkel bondedans. Den är en kulturell bro mellan folkligt och konstnärligt, mellan Polen och Sverige – och den dansar fortfarande, både i logar och konsertsalar.
