Polka är en snabb och livlig pardans i 2/4-takt som uppstod i Böhmen (nuvarande Tjeckien) omkring 1830 och spreds som en löpeld över Europa under 1800-talets mitt. Trots sitt folkliga ursprung blev den snabbt en av de mest populära modedanserna i både aristokratiska salonger och på landsbygden. Polkans rytmiska hoppsteg, energiska tempo och tydliga struktur gjorde den idealisk för dansbanor, baler och senare även tävlingsdans och folkdansgrupper världen över.
Från bondby i Böhmen till Paris eleganta salonger
Enligt den mest spridda berättelsen skapades polkan av en ung tjänsteflicka vid namn Anna Slezáková som improviserade fram dansen till en lokal sång i byn Labska Třebenice. En lärare i närheten noterade dansens rytm, satte musik till den och kallade den ”Polka”, vilket kommer från tjeckiskans půlka – som betyder ”halva” – syftande på halvstegens rytmik. Misstaget att koppla namnet till Polen är spritt men felaktigt.
Redan 1840 dansades polka i Paris, och kort därefter nådde den både Wien och London. Den blev en riktig modedans – en sällsynt bedrift för en dans med folkliga rötter. Inom tio år dansades polka över hela Europa och Amerika.
Polkans kännetecken – rytm, hopp och tempo
Polka dansas i 2/4-takt, vilket innebär två slag per takt. Det vanligaste dansmönstret är: ett steg fram, ett steg åt sidan, följt av ett hopp, vilket skapar det studsande uttryck som polkan är känd för. Den snabba rytmen – ofta i 100–120 bpm – kräver både kondition och samspel mellan dansarna.
I sin ursprungliga form är polkan ganska enkel och tillgänglig, vilket bidragit till dess popularitet. Den är inte lika formaliserad som vals eller tango, vilket gjort den lättare att anpassa till olika kulturer och danstraditioner.
Nationella varianter – från Polska till Nordamerikansk polka
I Sverige har polka integrerats i folkdansrepertoaren och existerar parallellt med andra gammeldanser som schottis och hambo. Den svenska varianten har ofta ett något lugnare tempo och dansas med karaktäristiska rundgångar. I Finland utvecklades ”jenkka”, en variant som dansas i samma takt men med andra stegkombinationer.
I Polen finns trots namnet ingen traditionell polka – den polska dansen som ofta blandas ihop med polka är ”polska”, en helt annan dans i tretakt. I Nordamerika utvecklades polkan vidare bland central- och östeuropeiska immigranter, särskilt tyskar och tjecker. Där finns än idag ett starkt polka-arv, särskilt i delstater som Wisconsin och Texas, där man blandat in dragspel, saxofon och countryinfluenser.
Polkan i musiken – från klassiskt till punk
Polkans tydliga rytm och korta fraser har gjort den populär inom många musikgenrer. Klassiska kompositörer som Johann Strauss d.y. skrev mängder av polkor, ofta för orkester. Även Antonín Dvořák och Bedřich Smetana använde polkar i sina symfoniska verk.
På 1900-talet dök polka upp i oväntade sammanhang – Frank Yankovic populariserade polka i USA med sitt dragspel, och Weird Al Yankovic gjorde parodiska ”polka-medleys” som slog igenom i mainstream. I Östeuropa har punkscenen i vissa fall använt polkarytm i protestmusik.
Tävling, tradition och revival – polkans fortsatta liv
Polka dansas än idag både som traditionell folkdans och i moderna tävlingssammanhang. I Tjeckien finns polkavärldsmästerskap, och i USA arrangeras stora polkafestivaler med tusentals besökare. I danssportvärlden finns polkan som ett av de tio danserna i disciplinen ”standard & latin”, även om den där är mer formaliserad.
Polka har också fått ett visst uppsving inom retro- och vintagekulturer. Den används i shower, teater, musikal och som ett levande inslag i kulturarvsevenemang. I folkdansrörelsen i Norden lärs polka fortfarande ut till nya generationer.
Kuriosa – visste du att…
- En av de tidigaste polkainspelningarna gjordes redan 1895 med en mekanisk fonograf.
- Polka dots (prickiga mönster) tros ha fått sitt namn eftersom mönstret blev populärt under polkans modevåg på 1840-talet.
- Den tyska varianten kallas ofta ”Böhmische Polka” och har en stark marschliknande rytm, särskilt inom blåsorkestermusik.
- I Japan har polka smugit in i både reklammusik och vissa anime-soundtrack, ofta som symbol för nostalgisk eller komisk energi.
Polka är en dans som bevisar att folklig tradition och sprudlande energi kan ta sig hela vägen från bondens fest till världens kulturscen – och fortfarande få folk att vilja snurra runt golvet.
